Dinosaurie-dramat som spårade ur: Forskarna som sprängde ben i ren avundsjuka!

Tänk dig två vuxna män med enorma förmögenheter och topputbildningar som hellre spränger ovärderliga fornlämningar i luften än låter den andre få beröm. Det låter som ett såpoperamanus, men det är den brutala sanningen om Benkriget.

Allt brakade loss på 1870-talet i Nordamerika. Edward Drinker Cope och Othniel Charles Marsh var två paleontologer med enorma egon och ännu större plånböcker. Det började med en syrlig kommentar: Cope hade råkat montera huvudet på fel sida av en enorm forntidsödla, och Marsh såg till att hela forskarvärlden fick skratta åt misstaget.

Read nextDamna och bilerna – Historia som formade ett land

Det som följde var decennier av rent vansinne. Forskarna skickade spioner till varandras läger, mutade tågkonduktörer för att stjäla fossilleveranser och använde falska identiteter för att kapa utgrävningsplatser.

Enligt historiska källor drog sig teamen inte ens för ren sabotageverksamhet. När Marshs grävare tvingades överge en fyndighet packade de helt enkelt dynamit runt de kvarvarande skeletten och tände på. Resonemanget? Om inte vi kan visa upp benen på vårt museum ska ingen annan göra det heller.

Folk som följt historien i modern tid är både fascinerade och chockade. En kommentator menade nyligen att detta måste vara den mest toxiska rivaliteten i mänsklighetens historia, medan en annan påpekade att vi antagligen aldrig hade haft kända arter som Triceratops och Stegosaurus i museerna i dag utan detta destruktiva hat.

Priset blev dock skyhögt. När de två bittra rivalerna till sist dog var båda socialt utstötta och luspanka. Men fejden slutade inte ens där: Cope donerade sitt eget kranium i döden för att bevisa att hans hjärna var större än Marshs.

I veckans avsnitt av Historiefejd river programledarna upp gamla sår och går till botten med tidernas mest explosiva forskarbråk.