Sparkad efter tre månader: Forskardrömmen som blev en akademisk mardröm

Examensdagen i maj skulle bli startskottet för en lysande forskarkarriär. Efter att ha säkrat en eftertraktad tjänst som forskningsassistent i sitt absoluta drömlabb såg framtiden ljus ut. Planen var enkel: arbeta ett år, bevisa sitt värde och sedan glida rakt in i forskarutbildningen under ledning av en av institutionens tyngsta professorer.

Men tolv veckor senare har drömmen förvandlats till en fullskalig kris. Bakom stängda dörrar kallades assistenten nyligen in till ett enskilt möte med forskningsledaren. Domen var nådlös: professorn sågade varje moment som utförts och signalerade att en uppsägning är omedelbart förestående. Orsaken sägs vara bristande erfarenhet och otillräcklig självständighet.

Read nextBluffen i Westeros: Var rullstolsburne Bran seriens mest iskalla massmördare?

Problemet bottnar i en grundutbildning som såg bra ut på pappret men som i praktiken gav minimal förberedelse. I stället för att få planera projekt och tolka data tilldelades assistenten under sitt examensår en enda repetitiv och banal analys. När kraven i det nya labbet plötsligt innefattade avancerad försöksplanering och felsökning uppstod en oöverstiglig klyfta.

Situationen förvärrades av intern labbdynamik i ett komplext samarbetsprojekt. Medan assistenten kämpade med ett tekniskt svårt protokoll som gång på gång misslyckades, blockerades enklare uppgifter av labbchefen som vägrade släppa ifrån sig sina rutiner. Resultatet blev minimalt med insamlad data och en professor vars tålamod tog slut på rekordtid.

Bland kollegor och utomstående forskare råder delade meningar om vems felet egentligen är. En person hävdar bestämt att ansvaret vilar tungt på professorn, som borde inse att en nybakad student kräver handledning och inte kan förväntas agera fullfjädrad postdoktor från dag ett. Samma röst menar att det bara är att stryka de tre månaderna från meritförteckningen och gå vidare.

En annan bedömare är betydligt hårdare och menar att forskarvärlden är en krass prestationsmiljö. Har man tagit en anställning måste man producera resultat, och om man märker att kunskaperna brister krävs det att man sliter extra på kvällar och helger för att komma ikapp snarare än att förlita sig på andras tålamod.

Samtidigt illustreras laboratorielivets frustrationer perfekt av ett annat pågående drama vid samma institution, där ett examensarbete kört fast fullständigt i förvridna proteingeler. Där har prover denaturerats vid ynka 35 grader istället för 95, medan instrumenten körts på extrem spänning tills elektroforesen kokat – ett tydligt tecken på hur lätt elementära misstag sker när handledningen brister.

Våra programledare dissekerar hela denna infekterade akademiska konflikt och fäller sin dom i det senaste avsnittet av Reaktionskraft.