Bara 0,2 procent av jorden: Frågan om Guds geografiska favoritism

Kan en religion göra anspråk på att vara den enda objektiva sanningen för hela mänskligheten om dess ursprung är helt avgränsat till en liten fläck på världskartan? Det är den brännande fråga som allt fler avfällingar ställer sig efter att ha lämnat strikta samfund.

Geografiska fakta visar att de händelser och skrifter som utgör grunden för den västerländska monoteismen utspelade sig på en yta som motsvarar mindre än 0,2 procent av jordens samlade landmassa. I över ett årtusende var detta budskap helt okänt för befolkningarna i Amerika, Asien och Östrasien.

Read nextVarför flämtar Milo? Oron växer inför veterinärbesöket

"Det skapar ett obehagligt etiskt dilemma", säger en person som lämnat sin barndoms tro. "Om tron är den enda vägen till räddning, innebär det att miljarder människor dömdes på grund av ren geografi. Det gör gudsbilden extremt lokal och godtycklig."

Inom teologin har man försökt förklara detta med att Gud väljer det lilla och obetydliga för att uppenbara sin kraft, och att budskapet var tänkt att spridas över världen genom mänskliga vittnen. Men för skeptiker framstår detta som en svag förklaring till varför en allsmäktig varelse skulle begränsa sin kommunikation.

Samtidigt väcks frågan om varför tro överhuvudtaget existerar i alla mänskliga kulturer. Forskare inom religionspsykologi och evolutionär antropologi pekar på att tro kan ha varit avgörande för vår överlevnad. Genom att dela gemensamma myter och moraliska regelsystem kunde tidiga mänskliga grupper samarbeta i större skala än vad som annars varit möjligt.

Är tron på en objektiv sanning i grunden bara en biologisk överlevnadsmekanism, eller finns det ett genuint existentiellt behov som vetenskapen inte kan förklara?

I detta avsnitt av Syndafallet debatterar programledarna den geografiska paradoxen och ställer frågan om vad som faktiskt driver människans sökande efter tro.